kakkura

Hejsan!

 

Helgen har varit ganska bra. På lördagen kom killens familj för att fira hans födelsedag. :)

Vi blev klar med att städa och göra i ordning just precis innan de kom. 

De kom vid lunch och vi gjorde sushi tillsammans. De tyckte om att både göra och äta sushin så det blev lyckat!

Sen hade de med sig kärleksmums och sockerkaka till fikat och jag hade gjort snickerskakor och minimuffins, sen gjorde jag även en gräddtårta. De verkade tycka om det väldigt mycket. Det var mycket trevligt att de kom hit, även om det bara var några timmar. 

 

Senare så bjöd jag över en av mina goda vänner, och vi gjorde sushi av det som blev kvar och åt det som middag och tårtan som blev över åt vi medan vi såg på Esc. En mycket bra dag.

 

Dock då jag skulle hämta upp min vän så ramlade jag i trappen och stukade foten. Jag har aldrig stukat, vrickat eller brutit något, men det gjorde inte så ont som jag trodde att det skulle göra. De mesta av smärtorna försvann dagen efter, men jag tror jag kommer få ta det lugnt i några dagar nu. Tyckte bara det var lite smålustigt att det hände. Från och med nu får jag bli lite mer försiktig. ;)

 

Kram

 

 

 

 

 

 

Tjena!

 

Glömde berätta att jag nu är bosatt som Umeå-bo/västerbottning (men hjärtat slår ändå för norrbotten ;D)

Jag flyttade in den 27 februari, så det är snart 3 månader då. Jag trivs här och det är ett ställe utanför Umeå som vi bor på. Dock kan det ibland bli ensamt då killen jobbar. 

 

Jag saknar mina vänner och min familj. Jag hade tänkt fara till mina hemtrakter i början av maj, men av ekonomiska skäl blev det inte.. Vi får se hur det blir, men förmodligen så kommer jag stanna där i 1-2 veckor i alla fall i början av sommaren så man hinner med att umgås med folk. :)

 

Jag måste erkänna, det är verkligen svårt ibland att vara social och ringa/smsa/skypa när man har mycket i skallen att oroa sig över och uppgifter att utföra, men jag ska försöka att bli bättre på det!

 

Annars så flyter allt på som vanligt. Idag så fyller killen år och tyvärr så jobbar han fram till kvällen, men till helgen ska vi och hans familj fira honom.<3 Får komma ihåg att ta bilder och lägga upp på min stackars blogg. xD

 

Ha det!

 

 

 

 

Hej!

 

Förvånande nog så lever jag! Det trodde du inte bloggen. ;)

 

Jag har en tendens att komma in i perioder då jag håller på med vissa saker mer än andra, och nu den senaste tiden har bloggen, läsandet, ritandet och musik letandet kommit bort en aning. 

Jag har haft fullt upp med att följa olika serier på datorn, även inräknat mitt Youtube beroende med alla YTers som jag följer. ;) En annan sak jag har haft för mig nu då jag flyttat till Umeå (det var den 28 feb/1 mars tror jag?) Är altså jobbcoach. Jobbcoach började jag med för 2 veckor sedan har jag för mig. Det är en aktivitet som jag pendlar ca 2 timmar fram och tillbaka 4 dagar i veckan för att ta mig dit, då jag ska söka jobb, utbildning eller annat som ska få mig ut ur arbetslösheten. Jag ser det som en hjälpreda och en plåga.

Varför? Jo detta var inte frivilligt för mig, det var arbetsförmedlingen som satte mig på programmet eftersom jag inte fixat en praktik eller studerar. Visst visste jag ungefär vad gav mig in på, jag visste att de erbjöd hjälp att hitta en sysselsättning och få motivation att hjälpa mig själv, men jag visste inte att det skulle kosta mig pengar från egen ficka för att ta mig dit, och inte heller att besöken var så frekventa. Nåväl, det hjälper mig att få träffa människor och komma ut, men seriöst varför 4 dgr/veckan 8 h per dag? 

Igår kom jag hem från jobbcoach och var väldigt trött och mådde dåligt i magen. Jag har nu haft magproblem i mer än en vecka.. Jag börjar se ett mönster. Du förstår, förra gången jag hade dessa magproblem berodde det på stress och det var då jag gick i gymnasiet. Jag tror att det här tär på mig. Jag mår dåligt över att känna mig tvingad till något jag känner är meningslöst. Jag kämpar ekonomiskt för att ens kunna bidra med hushållet och få en slant över till det jag behöver. (busspengar, rengöringsartiklar, etc.) 

Så varför slutar jag inte att vara med i programmet?  

Jo för att om jag inte gör det så åker det in de enda pengarna jag får in. Och jag har varit helt utan inkomst i ett halvår och dit vill jag inte hamna igen. 

För några veckor sedan kände vi att det blev knepigt att få det att räcka, även om killen har ett jobb så får han stå för i princip allting, så jag ansökte om bostadsbidrag så att jag kunde stå för min del av hyran, men vi fick avslag. Anledningarna var för att killen hade ett jobb, men har han skyldigheter att stå för mig ekonomiskt?!

Som tur nog så har jag fått möjligheten att jobba i ett storkök några dagar! Arbetsförmedlingen tipsade ett storkök om mig och de ringde upp mig! Jag är oändligt tacksam att de ville att jag skulle jobba där. Jag rycker in när någon är sjuk, så man vet aldrig när man får jobba igen, men det är bättre än ingenting/gå på jobbcoach. Då är det bara vänta och se om de kommer ringa in mig något mer, men jag är i alla fall tacksam för möjligheten jag fick. :) Det kommer också att hjälpa mig denna och nästa månad ekonomiskt, sen vet jag inte hur det kommer gå för mig. 

Jag planerar att söka jobb inför sommaren, förmodligen är de flesta platser redan fulla, men vem har sagt att man inte kan försöka? Det ger mig ju mer mod att söka fler platser i framtiden! :) En bra sak med jobbcoach är väl att jag känner mig mer sporrad att söka jobb aktivt när jag är där. 

Så.. I brist på ett bra avslut kan du få en fin bild istället. ;)