Ensamhet
Känner mig så ensam.. Oviktig..
Det finns ingen plats för mig..
Jag önskar någon kunde komma fram till mig och tala om att det här är felet med dig, det här behöver du fixa så att folk inte lämnar dig, så att du inte blir luft.
Betyder jag ingenting för dig längre..?
Du försöker inte ens längre.
Det är jobbigt att försöka för att sedan få en ursäkt tillbaka, om ens det.
Jag vet inte om jag vill försöka längre.. Det tar ont.. Det tar så ont att ibland övergår smärtan till ilska och irritation..
Jag har försökt att prata om det men du förstår inte..
Det känns som att många av dina nya och "bättre" vänner ser snett på mig.
Det känns som att jag håller på att förlora dig..
Fin låt
Rubrik 2
Snart jul!
Hår
Jag skulle vilja ha likadant hår som Rapunsel i Trassel när hennes långa hår försvann. :p
Tjejproblem
Idag tänkte jag att jag ville vara fin och locka håret.
Först provade jag locka håret med hjälp av en plattång och hårspray. Det misslyckades totalt. Kom inte ens i närheten av lockigt.
Sen dushade jag håret, tog små bitar av det, tvinnade och satte upp. Sen blåste jag med hårtorken, sprayade och släppte ut det. Det såg ut som ett dåligt försök att göra dreadlocks.
Sen var jag tvungen att dusha det igen eftersom det var så mycket hårspray i håret.
Efter det provade jag att locka håret med en locktång. Det tog pinsamt lång tid att få det lockigt, och det blev extremt lockigt.
Efter det blev det så varmt så jag dushade kroppen. Då jag klev ut ur dushen hade mina lockar som jag hållit på med så länge försvunnit, och kvar var någon udda hybrid mellan lockigt och rakt hår.
Kanske hade jag en extremt dålig hårdag, då håret vägrar lyda trots stora mängder hårspray och hårklämmor.
Kanske är det för att mitt hår är så mjuk och lent av sig så att allting bara "faller" av.
Kanske är det något helt annat.. jag vet inte. Det känns så frustrerande att hålla på så länge och så blir det inte bra ändå.
Jag funderar om jag ska klippa mitt hår ännu kortare än vad det redan är... Jag hatar mitt hår, det är varken rakt eller lockigt. -.-
Ugh..
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig ensam.. Sedan skolan slutat har jag inte varit så bra på att ha kontakt med folk, och så känner jag mig obefintlig. .__. Jag har väl aldrig varit skicklig när det kommer till att vara social och veta vad man ska säga och inte säga. Det är då tur att jag har killen i alla fall.. Annars hade jag inte klarat av det. Mattias är nu den enda tillfället i min vardag som jag har som är social på, men han har ju sitt jobb och jag har... well.. Jag jobbar på det.. hehe.. jag lovar..
Lägenheten
Hej, jag har för mycket i tankarna igen så jag tänkte dela med det för dig.
Inte helgen som kommer nu, utan helgen innan så hjälpte jag Mattias att flytta.
Det var verkligen roligt att få se vad han hade för grejer, och få hjälpa till att få den gamla 3:an att få liv.
Jag tyckte att det blev mycket bra. Mysigt blev det. :)
Då jag kom hem har jag "slackat" på teorin, men ska ta tag i saken nu då jag inte har planer i helgen.
Vilket liv man har nu.. haha.. ganska händelselöst så att säga. Jag är så ivrig på att flytta, men också lite skraj.
Under de åren jag funnits så har jag alltid bott i samma ort och samma hus. Jag vet inte så mycket om hur det är att bo någon annanstans. Kommer jag känna att jag kan ha någonstans att passa in? Kommer jag att få vänner där borta?
Det är väl några av sakerna jag undrar över.. Att flytta in med killen kommer också vara ett stort steg.
Sedan har jag det här med körkortet.. Jag vill bli klar så att jag kan börja leva. Just nu är jag som en zombie.
Jag planerar mycket för framtiden, det gillar jag att göra. Det får mig att tänka på bättre tider. :)
