kakkura

Hej!

 

Förvånande nog så lever jag! Det trodde du inte bloggen. ;)

 

Jag har en tendens att komma in i perioder då jag håller på med vissa saker mer än andra, och nu den senaste tiden har bloggen, läsandet, ritandet och musik letandet kommit bort en aning. 

Jag har haft fullt upp med att följa olika serier på datorn, även inräknat mitt Youtube beroende med alla YTers som jag följer. ;) En annan sak jag har haft för mig nu då jag flyttat till Umeå (det var den 28 feb/1 mars tror jag?) Är altså jobbcoach. Jobbcoach började jag med för 2 veckor sedan har jag för mig. Det är en aktivitet som jag pendlar ca 2 timmar fram och tillbaka 4 dagar i veckan för att ta mig dit, då jag ska söka jobb, utbildning eller annat som ska få mig ut ur arbetslösheten. Jag ser det som en hjälpreda och en plåga.

Varför? Jo detta var inte frivilligt för mig, det var arbetsförmedlingen som satte mig på programmet eftersom jag inte fixat en praktik eller studerar. Visst visste jag ungefär vad gav mig in på, jag visste att de erbjöd hjälp att hitta en sysselsättning och få motivation att hjälpa mig själv, men jag visste inte att det skulle kosta mig pengar från egen ficka för att ta mig dit, och inte heller att besöken var så frekventa. Nåväl, det hjälper mig att få träffa människor och komma ut, men seriöst varför 4 dgr/veckan 8 h per dag? 

Igår kom jag hem från jobbcoach och var väldigt trött och mådde dåligt i magen. Jag har nu haft magproblem i mer än en vecka.. Jag börjar se ett mönster. Du förstår, förra gången jag hade dessa magproblem berodde det på stress och det var då jag gick i gymnasiet. Jag tror att det här tär på mig. Jag mår dåligt över att känna mig tvingad till något jag känner är meningslöst. Jag kämpar ekonomiskt för att ens kunna bidra med hushållet och få en slant över till det jag behöver. (busspengar, rengöringsartiklar, etc.) 

Så varför slutar jag inte att vara med i programmet?  

Jo för att om jag inte gör det så åker det in de enda pengarna jag får in. Och jag har varit helt utan inkomst i ett halvår och dit vill jag inte hamna igen. 

För några veckor sedan kände vi att det blev knepigt att få det att räcka, även om killen har ett jobb så får han stå för i princip allting, så jag ansökte om bostadsbidrag så att jag kunde stå för min del av hyran, men vi fick avslag. Anledningarna var för att killen hade ett jobb, men har han skyldigheter att stå för mig ekonomiskt?!

Som tur nog så har jag fått möjligheten att jobba i ett storkök några dagar! Arbetsförmedlingen tipsade ett storkök om mig och de ringde upp mig! Jag är oändligt tacksam att de ville att jag skulle jobba där. Jag rycker in när någon är sjuk, så man vet aldrig när man får jobba igen, men det är bättre än ingenting/gå på jobbcoach. Då är det bara vänta och se om de kommer ringa in mig något mer, men jag är i alla fall tacksam för möjligheten jag fick. :) Det kommer också att hjälpa mig denna och nästa månad ekonomiskt, sen vet jag inte hur det kommer gå för mig. 

Jag planerar att söka jobb inför sommaren, förmodligen är de flesta platser redan fulla, men vem har sagt att man inte kan försöka? Det ger mig ju mer mod att söka fler platser i framtiden! :) En bra sak med jobbcoach är väl att jag känner mig mer sporrad att söka jobb aktivt när jag är där. 

Så.. I brist på ett bra avslut kan du få en fin bild istället. ;)