kakkura

Suck.. jag känner mig som världens dåligaste vän. 

Jag vill bara väl, jag gör inget för att vara elak eller såra

men på något vis känns det som att det blir så ändå.

Hur ska jag göra för att bli en bra vän?

 

Om du inte vill berätta vad som är fel, kan jag ingenting göra..

Jag vill kunna bli en bättre vän, jag vill kunna komma närmre än att glida ifrån. 

Jag tror att jag har gjort något fel.. Jag vill inte att det ska bli värre än vad det redan är.. :(

 

Det går trögt med körkortsfaserna.. Senaste dagarna har jag fått 1 enda poäng från Godkänt... Vad är det här?!

Jag vill bara försäkra mig om att jag kan de där frågorna och så går det bara sämre och sämre.. Suck!!

 

Jag vill ta mig vidare till nästa fas, men nej nej jag får sitta här och kämpa i förtvivlan.. GHAA!!!

 

 

 

 

Argh!! 

Jag blir så irriterad på de som tycker synd om sig själva för att de är populära.

Typ: Åh, jag var bara borta över helgen och nu har jag 20 nya vänförfrågningar och 60 nya händelser :( 

 

Sluta klaga! Om du inte vill ha så många händelser och förfrågningar, svara inte på dom, så enkelt är det!

Om man är populär och omtyckt är det sånt man får ta, ingen vill höra er klaga över att ni har många vänner etc, det är bara så fruktansvärt irriterande att ni vill ha sympati från andra, - åh stackars dig som har så många vänner!!

Jo visst.. De får er snarare att framstå som otacksamma och snobbiga. 

 

Var tacksam för att du är omtyckt, var tacksam för att du har många som anstränger sig för DIN skull, och som vill bli DIN vän. Andra har det inte så himla lätt. Andra har svårt att få vänner, svårt att få någon att märka en, svårt att få någon att uppskatta en, så gör oss alla "opopulära" en tjänst och sluta klaga!!!!!!!!!!!!

 

Jag har gjort några test på internet för att se om jag är deprimerad och alla test visar på det.

 

Nästan varannan kvinna och var tredje man blir någon gång deprimerad. Trots det förstår de flesta inte vad som hänt när depressionen slagit till. För många är psykisk sjukdom inte något man pratar om. Därför söker de flesta hjälp för sent.

 

Är jag deprimerad?

Det är viktigt att skilja depression från mer tillfälliga eller övergående tillstånd. Många läkare följer de här kriterierna för att ställa diagnosen. Minst fem av de nio tecknen ska vara uppfyllda under minst två veckors tid:

• Du är nedstämd eller ofta irriterad
• Du tycker inte längre att det som annars är roligt känns kul
• Din aptit är borta och du tappar ofrivilligt i vikt
• Du sover dåligt och vaknar många gånger varje natt
• Du rör dig långsammare, dina gester och miner är mindre livliga än annars
• Du saknar energi att ta dig för saker
• Du bär på en känsla av att du är värdelös eller att du är orsaken till andras bekymmer
• Du har svårare än annars att koncentrera dig, tänka och ta beslut
• Du tänker på döden eller planerar att ta ditt liv

En del patienter har inte så klassiska symptom. De har istället så kallade atypiska symptom. Bland atypiska symptom finns nedstämdhet och energilöshet, men inte ångest. Däremot sover patienten väldigt mycket och har ett stort sug efter bland annat sötsaker.

 

Du drar dig undan och umgås inte längre med vänner. Saker som brukade vara kul känns inte roliga, sex är inte intressant och måste du äta blir det godis eller snabbmat. Du sover dåligt och vaknar ofta. Du saknar energi och kommer inte igång med något, bara att ta sig ur sängen är som att genomföra ett maratonlopp. Tankarna går långsamt och varje beslut känns så svårt. Ibland tänker du på att ta ditt liv. 

 

Alla depressioner utvecklas ur en sårbarhet vi har med oss genom livet och den stress vi utsätts för”, förklarar Lars Häggström. Sårbarheten är inbyggd i våra gener, men påverkas också av svåra upplevelser i barndomen, stora livskriser eller annat som pressar oss längre än vad vi tål. Att jobba för mycket, med negativ stress och för lite sömn, kan faktiskt leda till att man blir deprimerad! 

 

Depressioner är vanliga tillstånd, som kan drabba vem som helst. Nedstämdhet, energilöshet, sömnproblem och ångest kan vara tecken på depression. Eftersom det skett en störning av kroppens hormonsystem vid depression är det viktigt att snabbt komma till rätta med sjukdomen innan hjärnan och resten av kroppen tar skada.

 

Mer ur artikeln: http://www.doktorn.com/artikel/depression-%E2%80%93-hj%C3%A4rnans-hormoner-kontrollerar-v%C3%A5ra-k%C3%A4nslor?gclid=CPjs76vq0LICFQcvmAodBFsAHA

One more tear falling down your face

Doesn't mean that much to the world

 

Ibland vill jag bara gå den enkla vägen och låta depressionen ta över mig

 

Jag förstår inte varför jag kom till den här världen

 

Jag förstår inte på mig människor, jag känner mig som en alien

 

Jag har försökt göra allting rätt, men till vilken nytta. Så fort man gör något fel så är man en sämre människa.

 

 

Jag vet inte vad jag ska göra, det känns så himla svårt.

 

 

 

Hej!

 

Idag for jag till Expert för att kika på rean och hur hög procent det var på den.

Jag hade tänkt köpa en mobil och de var på 25% rabatt men jag hade fortfarande inte råd med en.

Det är utförsäljning för att Expert hamna i konkurs, och jag inklusive många andra stod utanför och köade. 

 

Sen efter det har jag bakat lite bullar och nu vet jag inte vad jag ska göra.. 

 

Alla är upptagna eller bor för långt bort.. suck.. :/ 

 

Jag vill inte heller vara i vägen för andras planer eller tränga mig på.

 

 

Blaaargh! Jag hatar att bo här!!!

Det var en gång en lärare som frågade en klass vad de ville bli när de blev stora.

Många olika svar dök upp i klassrummet. Veterinär, doktor, polis, hårfrisör, mekaniker, ja allt möjligt.

Den sista eleven som blev tillfrågad sa med bestämda och nästan självklara ord "Jag vill vara lycklig."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Bild från internet)

Hej bloggen

 

Just nu händer det inte mycket nytt. Jag stiger upp, gör mig klar för dagen, läser i trafikboken, 

gör faser, diskar, lagar mat, segar vid datorn, övningskör en timme hemma, sen upprepa..

 

 

Det som gör mig glad är att tänka på min kille och det som väntar vår framtid.

Det som gör mig ledsen är att inte ha någon att vara social med, då mamma och killen är på jobbet och

syrran är borta med vänner eller sover. Jag har inte längre någon vän som är nattuggla som jag kan snacka med då jag inte kan sova om natten, och killen har ett jobb att sköta, så väl som sömnen. 

 

Så jag är kvar här med mina tankar om vad som gick snett, varför jag slutat lita på folk igen,

varför jag mår så dåligt. 

 

Jag lever för framtiden, för nutiden är allt för grå. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade min pojkvän.

 

 

 

 

Jag tror att den största anledningen till min deppresion är just nu att jag är att en god vän håller på att glida iväg från mig.

 

Jag har förnekat över det faktum att jag mest är ledsen på grund av det.

Har inte velat tänka på att hennes liv går vidare.

Har kommit till insikten att det faktiskt är vad som håller på att hända

och jag vet inte om jag ska stoppa det eller låta det gå som det håller på att gå just nu.

 

Jag har känt mig ensam förut, och även om det låter dumt så har vi kunnat känna oss ensamma tilsammans.

Det var en gång i tiden du och jag. Det gör mig mycket ledsen att tänka på.

Obegripligt, ofattbart, overkligt svårt.. nästan oundvikligt känns det som ibland.

 

Du och jag har väntat på att våra tider skulle komma. De tider då vi får det vi önskar oss. 

Nu känns det som att det du önskat mest innerst inne händer just nu med dig, och jag är glad,

vill vara för din skull, men nu står jag kvar här och undrar, när kommer min tid?

 

Nu är jag tillbaka på ruta ett. Du har nog inte insett det ens, insett att vi inte är lika nära varandra, att vi inte längre är det vi en gång brukade vara.

 

Du sa att du var less då jag sa åt dig vad som var bäst, så jag slutade med det. Kanske är det där det började. 

du kanske känner att jag inte bryr mig längre?

 

Men det gör jag, det är bara så många andra som kan hjälpa dig nu. Jag känner mig så otillräcklig.

 

Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har varit arg, (inte alltid medvetet på dig) jag har svurit i mitt huvud åt dig hur du kunde göra så mot mig, lämna mig bara.. Jag har nonchalerat mina känslor, men det har inte hjälpt mig. 

 

Jag har skrivit några blad i mitt huvud om hur jag ska säga detta till dig så att du verkligen förstår mina känslor, och jag har gruvat mig om när ett bra tillfälle blir. Jag vet inte om jag är redo än, men nånting måste hända snart.

 

Men hon gör ju som hon vill, jag vill bara att hon ska veta hur uppsliten, sårad, ensam, arg, ledsen, besviken jag har varit.

 

 

 

 

Det tar inte många minuter att ringa och fråga hur någon mår, det tar inte många minuter att starta upp en konversation på SMS, skype, facebook m.m. Så det finns inget skyll att du inte har tid. Vadå inte har tid? Säg bara som det är, du vill inte prata med mig. Sluta vara så fruktansvärt FEG då någon gång. 

 

Ett tips till alla där ute:

 

Om du bryr dig om någon, visa det!!!

 

Lite sen av mig, jag vet.. men bättre sent än aldrig ;)

 

Tre ord jag har hört och intalat mig själv om många gånger.

Ibland vill jag bara ge upp, men det kommer jag aldrig

jag ska aldrig ge upp hoppet.

 

Det känns skönt att slippa slita och kämpa,

men när man väl slitit nog länge 

så lönar det sig. 

 

Jag ska kämpa vidare med kökortet! 

Jag ska klara det!

Så länge jag dragit ut på detta, men nu banne mig!!!!!!

 

 

Mitt körkort innebär en biljett till friheten.

 

 

Jag får en chans att bygga upp mitt liv, som jag vill ha det.

Jag får lära känna nya människor, dessutom vakna upp varje dag

med den jag bryr mig mest om.

 

Vad kan vara bättre än det?

 

 

 

 

When everything is going wrong
And things are just a little strange
It's been so long now
You've forgotten how to smile.
And overhead the skies are clear
But it still seems to rain on you,
And your only friends all have
Better things to do.

When your down and lost
And you need a helping hand
When your down and lost
Along the way
Oh, just tell yourself
Ah, I'll be OK